En helt vanlig dag med SJ

En helt vanlig dag och en vanlig tågresa som jag gör ett par gånger i månaden. Till skillnad från andra alldagliga och vanliga saker jag gör så går det aldrig rutin i att resa med tåg i Sverige. Jag vet aldrig när, hur eller ens om, jag kommer fram.

Vågar man resa med SJ?

En helt vanlig dag och en vanlig tågresa som jag gör ett par gånger i månaden. Till skillnad från andra alldagliga och vanliga saker jag gör så går det aldrig rutin i att resa med tåg i Sverige. Jag vet aldrig när, hur eller ens om, jag kommer fram.

Växjö – Stockholm ToR med SJ

Ska man ta sig med tåg från Växjö till Stockholm börjar man resan med att ta sig till Alvesta – en liten håla utmed stambanan. Resan tar endast cirka 10 minuter och väl där byter man till tågen som trafikerar sträckan Malmö – Stockholm. Det ska alltså inte behövas några ytterligare byten.

Resan som jag ska berätta om här krävde ytterligare byten men å andra sidan såg den ju till att det aldrig blir någon rutin eller tristess i att resa med tåg. Att ingen resa är den andra lik kanske låter säljande i en resekatalog för äventyrsresor men jag tror att de flesta som reser med reguljära tåg har andra värderingar.

Denna resa gjorde jag med SJ men för rättvisans skull bör jag nämna att jag även reser med andra bolag. Sträckan Växjö – Stockholm har jag förutom SJ även rest med Snälltåget. Första gången av nyfikenhet – övriga gånger på grund av felbokning eller att det var enda alternativ. På andra sträckor jag brukar resa finns det andra operatörer men inte heller de har imponerat på mig.

Nu handlar resan dock om SJ – övriga operatörer är nog värda sina egna granskningar och inlägg senare.

06:07 Växjö station

SJ Regionaltåg 322 mellan Kalmar och Göteborg lämnar Växjö station i tid vilket får mig lite orolig – då det aldrig hänt mig tidigare. Är det ett ont omen att tåget kommer i tid? Förseningarna på denna sträcka brukar dock vara små och det har nog aldrig ställt till några större problem för mig mer än irritation.

Däremot så är jag fullständigt förskräckt över skicket de här så kallade regionaltågen är i. Jag vet inte till vilket U-land man behöver åka för att stöta på något liknande men jag tror att de är lätt räknade nu för tiden.

Jag reser ofta de 10-minuterna mellan Växjö och Alvesta med de här tågen men när jag har mina barn med mig så ordnar jag den resan på annat sätt. Jag placerar inte mina barn i något där inte frågan är om – utan när olyckan inträffar.

SJ skriver själva så här om sina regionaltåg:

Vagnarna från 1980-talet kör i SJs InterCity-, regional- och nattågstrafik. Majoriteten av vagnarna har upprustats och i några av bistrovagnarna finns en lekhörna där de minsta kan leka lokförare. Loktåg är den tågtyp som körs på flest SJ-sträckor.

Att vagnarna från 1980-talet har upprustats berättar ingenting om när de upprustades. Var det 1990?
Jag har inte upplevt en enda gång att något skulle vara upprustat på dessa tåg. Det är rullande skrothögar som känns som tickande bomber som kommer förvandlas till dödsfällor när nästa olycka händer.
Istället för att inreda en lekhörna där barn kan leka lokförare borde man sätta 18-års gräns på dessa tåg.

SJ regionaltåg. Svarta som likkistor och redan utsmyckade med änglars vingar.
SJ regionaltåg. Svarta som likkistor och redan utsmyckade med änglars vingar. Förutom SJ är det nog endast Islamiska Staten (IS) som skulle kunna komma på att designa sina tåg så här. IS hade nog valt något textbudskap istället för vingarna. Bild: SJ.

Jag ska nu lämna min 10-minuters resa med regionaltåget och närma mig huvudämnet men jag vill också höra vad ni som läser detta tycker.
Ni som reser längre sträckor eller pendlar på dessa tåg – tycker ni verkligen att det är acceptabelt det skick de är i?

Kommentera gärna.

06:20 Alvesta station

Framme i Alvesta och 10 minuter till nästa tåg men till min förvåning står det redan ett X2000-tåg på spåret där det mot Stockholm bör komma in om ett par minuter. Det ser ut som Tåget Gud glömde då inga av de digitala skyltarna som ska förtälja vagnsnummer och destination är tända.

Förvirringen är stor på perrongen och de flesta står kvar där och väntar.

Jag tar mig ombord och i restaurangvagnen hittar jag konduktören som svarar att detta är 06:30 tåget mot Stockholm men på grund av el-fel fungerar bland annat inte displayerna (de digitala skyltarna, alltså).

Tanken att han kanske borde flytta sin feta skånska röv ut på perrongen och hjälpa folk in på rätt vagn hade tydligen inte slagit honom. Han tycktes tro att resenärerna är tankeläsare trots att varken att tänka eller läsa verkar vara hans starkaste sidor.

06:30 X2000 rullar

Tåget rullar mer eller mindre som det bör och gör ett par stopp enligt tidtabellen inklusive Linköping klockan 07:58. Jag förmodar att tåget lämnade Linköping i tid – eller åtminstone försökte, för det kom inte längre än ett par kilometer.

Tåget bromsar plötsligt in och blir sedan stående.

Efter ungefär 10 minuter informeras vi om att tåget tyvärr havererat på grund av ett el-fel!

Men hallå! Det visste ni ju redan i Alvesta och med all sannolikhet redan när tåget lämnade Malmö.

X2000 ska gärna framstå som moderna höghastighetståg .
X2000 ska gärna framstå som moderna höghastighetståg. Sanningen är att dessa tåg var ganska genialiska under 90-talet då man kunde öka tågens hastighet upp till 200km/h på befintliga spår tack vare rörligheten i tågens boogie. Eftersom tåg och teknik nu är föråldrade och både tåg och spår brister i underhåll är det bara en tidsfråga innan katastrofen inträffar. Bild: SJ.

Cirka 08:30

Nu öppnar cirkusen på allvar och om det SJ eller Trafikverket som är stjärnan är svårt att veta men ingen skrattar åt någon av clownerna.

För att förtydliga lite: Trafikverket är myndigheten som bland annat ansvarar för statens spårvägar (tidigare var det banverket). SJ ansvarar alltså inte över järnvägen utan endast över sin egna trafik. Men både SJ och Trafikverket är statliga och drivs av anmärkningsvärt högavlönad inkompetens.

Ungefär med 10-minuters mellanrum kommer information om trafikläget men den når inte fram till alla då vissa sitter i helt strömlösa vagnar som nu börjar bli ganska kalla att sitta i då det är -8° ute.

Ett nytt meddelande säger att man avser att försöka få igång tåget så det går att backa tillbaks till Linköping. Så långt låter allt ganska bra och jag låter mig invaggas i den falska tron att det någonstans därute i vårt avlånga land sitter kreativa och intelligenta människor som har koll på läget.

Tio minuter senare kommer då meddelandet att vi nu ska backa in till Linköping station igen men sen händer tyvärr ingenting.

Efter uppskattningsvis ytterligare 10-minuter får vi passagerare förklaringen. Det har visat sig att det står ett annat tåg bakom och av självförklarande själ går det inte att backa innan det tåget har backat undan och gett plats.

Som passagerare uppskattar jag givetvis att man inte backade in i det bakomvarande tåget. Det hade troligtvis komplicerat min dag ytterligare.

09:35 X2000 rullar baklänges

Så börjar vi revertera till Linköping. På vägen tillbaks får vi veta att detta lyckligtvis är ett dubbelt tågset – vilket betyder att ett likadant tåg som vi nu åker med är påkrokat på detta och när vi anländer till Linköping ska vi lämna tågset 1, som kopplas loss och vi kan fortsätta vår resa i tågset 2.

Tur i oturen tänkte jag. Men givetvis blev det inte så.

09:40 Linköping igen

I Linköping får vi istället reda på att vi ska tränga in oss på nästa tåg mot Stockholm som avgår på spår 2 klockan 10:00.

Jag har trots mitt visade tålamod nu verkligen förstått att detta kommer att bli en mycket lång dag och tar tillfället att köpa något att äta och läsa. Tillbaks på perrongen ser jag att vårt havererade tåg fortfarande står på spår 2 och jag inser såklart att inget annat tåg kan klämma sig in där.

Lyckligtvis så finns det någon på Trafikverket som gör sig förtjänt av Nobelpriset i Logistik (fast det finns väl inte) som ropar upp att 10:00 tåget till Stockholm istället kommer in på spår 3.

Smart tänkt! Egentligen finns det bara ett litet problem med det hela och det är att det redan står ett annat tåg där som också tydligen är försenat.

Kan man återkalla Nobelprisnomineringar?

När tabben upptäcks ropas det upp ett nytt spårbyte tillbaks till spår 2. Nu är det tydligen något för mig helt anonymt geni som kommer på att om man kunde backa vårt havererade tåg ett par kilometer tidigare så kanske man kan backa det ytterligare ett par hundra meter in på något sidospår och på så vis öppna stationen för trafik igen.

Tro det eller ej – men 10:25 var spår 2 i Linköping fritt för 10:00 tåget!

10:25 Lämnar Linköping igen

När ”10:00”-tåget som vi 250 extra passagerare ska klämma in oss i anländer så observerar jag att vagn 7 verkar ha lediga platser. Problemet som dyker upp här är att vagn 7 inte har fungerande dörrar. Jag och andra med mig får gå via andra vagnar. Hur fungerar säkerheten i en tågvagn som guppar fram på dåligt underhållna spår i 200km/h där inte ens dörrarna fungerar?

Jag får dåliga vibbar och tänker på stora tågolyckor på 80-talet i då-tidens Indien och andra fattiga länder.

Ibland önskar jag onekligen att jag tror på Gud och ett liv efter detta annars kan jag inte förklara att jag utsätter mig för de faror som svensk järnväg ger.

Hursomhelst så sitter jag här nu med mitt kexchoklad och tidningen jag köpte och vill bara komma fram.

Nu går det som på räls, eller hur? En och en halv timme kvar till Stockholm.

Fem minuter…

Fem jävlar minuter det var så länge det så kallade 10:00-tåget rörde på sig innan det var stopp. Första meddelandet hette att tåget stod stilla för att det var enkelspårigt på grund av underhåll. Efter ett par minuter fick vi reda på att det var signalfel.

Efter lång väntan börjar slutligen tåget rulla mot Stockholm igen.

Hade jag kommit fem minuter försent till det jag skulle göra så hade det nog varit hanterbart men mer än tre timmars försening spolierade hela min dag och det var bara att invänta min inbokade hemresa klockan 18:21.

Nykter Lokförare sökes

18:21 sitter jag jag på tåget som ska ta mig till Småland men det står skrämmande stilla på Stockholm Central. Efter ett par minuter ropas det upp högtalarna på tåget att SJ tyvärr glömt att sätta någon lokförare i tjänst på denna avgång.

De hade en jourhavande lokförare som var nykter i Solna men det tog honom 40 minuter att komma in till centralen.

Behöver jag berätta mer?

Jag har reklamerat resan till SJ och det blir intressant att se vad de tycker att detta är värt.

P.S.

Flyget har otroliga säkerhetsföreskrifter och därför är flyg det säkraste sättet att förflytta sig på. Hade vi i dag infört samma säkerhetskrav på tåg så hade nog inte ett endast tåg rört sig ur fläcken på 3-5 år. Bolagen hade helt sonika fått sina tillstånd indragna. Tillsynsmyndigheten hade inte släppt ut idioterna på spåren eller låtit trafikverket sköta den förrän de kan uppvisa nödvändig kompetens.

Skriv gärna en kommentar till inlägget: